beständig ojämlikhet
Tragglar med en kursbok just nu. Den handlar om ojämlikhet i samhället - hur uppstår den, och varför stannar den kvar? Det är ju väldigt intressant. Men mellan varven förstår jag inte vad jag läser. Det är nästan så jag bli less. Önskar att alla bara hade kunnat enats om någon slags gemensam uppfattning. Författaren liknar samhällets ojämlikhet utifrån premisser om hur t.ex. armén är uppbyggd, han svänger sig med fina begrepp av kategoriell, oligarisk, exploatering, möjlighetsansamling m.m. Jag drunkar i dom.
Det är lite roligt ändå... det här med att universitet och högskola härjar runt i en egen värld med ett eget språk. Man skolas in i en sfär där studenter på något sätt förväntas suga in alla formaliteter som den akademiska världen står för. Sen släpps man ut i verkligheten igen. Min utbildning har fått en del personer att orda om varför den är så teoretiskt lagd när vi efter examen ska jobba med något så konkret som en människa framför oss. Där vår förmåga att kunna formulera oss språkligt bra kommer ha noll relevans! Eftersom vi tvärtom i arbetslivet förväntas skriva sakligt och tydligt utan krångliga begrepp och formuleringar. Är inte det beständig ojämlikhet? Om man nu vill bekämpa människors orättvisa förutsättningar och villkor... vad får oss att fortsätta skola in framtida yrkesutövare i ett sånt mönster då?