Till min vackra bergy-bo
När jag valde 2012 att flytta ner till Helsingborg hade jag i sikte att (1) läsa en utbildning jag aldrig någonsin trodde jag skulle komma in på och (2) inte stå sysslolös, arbetslös och uppgiven om vad jag skulle göra i framtiden.
Jag var livrädd för att stå stilla och krävde många och snabba förändringar, förnyelse och andra perspektiv.
Inte någonsin trodde jag att Skåne skulle vara ett alternativ. Jag har ingen anknytning till Skåne, mer än att jag har släktingar i danmark (vissa kanske förstår det skämtet).
Mina första riktigt coola kompisar i Helsingborg blev Frida och Ottilia.
För världen vill jag tala om att vi tre är en sådan omaka blandning som, trots allt, visade sig vara en otroligt skön och perfekt kombo. När jag ställer mig utanför och tittar på oss ställer jag mig frågan hur fan det gick till?
Det som varit så fantastiskt med det är att vi för oss själva bevisat att oavsett bakgrund, intressen och olika antal hjärnkomponenter så kan man ändå finna varandra. I våra olikheter finns våra likheter. Bästa ni.
Jag har genom åren haft en rätt ödmjuk hållning inför mina relationer, sett det sköra men också njutit något enormt i stunden för att försäkra mig om att inte ta något för givet.
Det bästa idag är att få känna att relationer kan hålla. Oavsett frekvens på samtal, avstånd - om så är Gävle eller t.om Irland, för att ta ett exempel.
Sådana livs levande exempel och människor är värda att hylla.
